pedagogkerstin.blogg.se

Kinge (Sandberg, 2009) belyser bokstavsbarnens problematik. Där barnen ständigt hamnar i konflikt med både pedagoger och kompisar. Barnens många gånger höga intellekt bidrar till att vi vuxna upplever dessa barn som manipulativa. Det här beror på att de redigt och klart kan ta in och redogöra för information/regler för att bara en stund senare handla helt tvärt emot. De andra barnen kan undvika att bjuda in dessa barn till lek på grund av bokstavsbarnens många gånger4 upprepade raseriutbrott. De kan också bli insläppta i leken på grund av sin stora kreativa förmåga. Men här kan ändå leken avbrytas i raseri vilket i sin tur kan leda till uteslutning ur leken. Barnen ledsnar för att leken blir förstörd, det blir för svårt att få ihop leken om någon blir för ofexibel. Det kan också vara pedagoger som utesluter barnen ur leken för att leken blir förstörd.

Det här upplever jag som jättesvårt. Men har vi en positiv bild av de här barnen. Där vi försöker möta dem på deras villkor. Skapa en miljö som bjuder på så bra förutsättningar som möjligt med ljuddämpning av ljud i rum, lådor och bord. Kan påverka ljusstyrkan. Har en miljö som bjuder på utmaningar och har ett klimat där misslyckanden är helt ok. Så hoppas jag att vi kan stärka barnen istället för att krascha dessa barns tro på lärare och pedagoger. Det kluriga är att i dag tittar vi mycket efter diagnoser. Vi vill veta att det här barnet har ADHD, check då kan vi agera så här eller ta hjälp utifrån. Lindquist framhöll starkt i sin föreläsning i konflikthantering faran med att sätta en stämpel på barn. Det är inte viktigt om de har t.ex. ADHD. Det viktiga är hur vi bemöter barnen och kan hjälpa dem. Kinge (Sandberg 2009) tar i sin tur upp vikten av förståelse för att vi som pedagoger ska bli mindre frustrerade och kunna bemöta barnen på bästa sätt. Själv tror jag på något vi tog upp på ett seminarium med Christina. Där vi hoppas att kulturen i förskola och skola går mot en syn där alla får vara olika. Där miljön är anpassad för allas bästa och förståelsen barn i mellan och mellan barn och pedagoger är stor. Har vi en lydnadskultur så hänger den mycket på att det finns en auktoritär pedagog närvarande till skillnad från en ansvarskultur där det givetvis också behövs närvarande pedagoger men här får barnen med sig kunskap om ansvar vilket är bra och ha genom hela livet. Lydnad har en tendens att vändas till det motsatta utan överblick. Ansvar bjuder på en helt annan frihet. Lär man sig inte att ta ansvar så kan man tillslut bli helt frihetsberövad. Något annat som kom på tal under Christinas seminarium om likabehandling var att alla lärare och förskollärare skulle ha en del specialpedagogik i sin utbildning. Det skulle förmodligen öka förståelsen till barnen utan hjälpen av diagnoser.

Vi utvecklas i konflikt. Får vi inget motstånd så händer inte mycket. Men blir det bara konflikt hela tiden så kommer vi heller ingen stans. Det blir bara stop. Vi orkar inte försöka samarbeta till slut. Vi behöver hela tiden få utmaningar men inte slå huvudet i väggen. Lindqvist belyste problemet med barn som slår under en föreläsning där han berättade lite om hur han själv agerat under sin skolgång. Barn som hela tiden får skäll lär sig bara att komma runt det. Det kan vara genom att snabbt säga förlåt och sedan dra vidare eller att dra en historia. Jag tänker att det är viktigt att vi som pedagoger är närvarande och i många fall lyckas stoppa innan det händer. Då slipper barnet de här situationerna, de slipper ljuga och känna skam. Stoppar vi innan så kan vi också på ett bättre sätt hjälpa barnet att agera annorlunda. Det får möjlighet att lära sig ett annat sätt till uppmärksamhet, ta sig in i leken, kompromissa eller vad det kan vara. Det här bjuder på mycket bättre förutsättningar för det enskilda barnet tänker jag. De andra barnen lär sig inte heller att utesluta lika lätt om de får hjälp med att få leken att fungera. De kan få ta del av kreativiteten utan att vara rädd för explosiviteten hos barnet. Den får vi vuxna och barnet själv hjälpas åt att ta ansvar över.


Tänker vi på alla dessa faktorer jag nämnt här ovan så tror jag att vi har möjlighet till en mycket mer inkluderande skola/ förskola där mångfald berikar stort.

Kerstin