Likabehandling
Det här med likabehandling och likvärdig handling blir lätt bara ord men trotts det tycker de allra flesta av oss att det här är jätteviktigt och har en diffus blid av vad det handlar om. När vi ser det blir det mycket tydligt. Men hur får vi en likvärdig skola?
Likvärdig skola betyder inte att det ska vara lika för alla, utan likvärdigheten är viktigt just för att vi alla är olika. Om alla människor ska räknas som en tillgång så måste vi lära oss att titta på de normer vi omger oss med. Synliggörandet av normer är en viktig del av förskolans likabehandlings arbete. (Svaleryd &Hjärtson 2012 s16).
Vilka normer som omger oss och de normer vi har i oss kan vara svåra att upptäcka. Jag kan vara ganska säker på hur jag tycker om en fråga men i en uppkommen situation kan jag säga, tänka saker som inte riktigt går ihop med bilden av hur jag upplever att jag tycker. Det måste vara fördomar eller normer jag lärt mig under mina 44 år som smugit sig in i mitt huvud oreflekterade och slagit rot. Men om vi hittar dem och plockar fram dem i ljuset så kan vi förändra.
Svaleryd och Hjärtson(2012) diskuterar också normer kopplade till makt och grundläggande demokratiska värden. De beskriver att barn ofta tar upp frågor om möjligheter och rättigheter men saknar förståelse för att frihet och integritet hör ihop. Den enes frihet sträcker sig bara fram till den andres integritet. Stoppar vi inte här är möjligheten stor att någon blir kränkt och då måste vi som pedagoger gå in och stoppa och synliggöra. Alla har rätt till sin egen åsikt men bara så länge ingen annan blir kränkt. Svaleryd och Hjärtson framhåller också att många elever saknar kunskap om medborgerliga principer och om hur en demokrati fungerar. Här ligger vi under det europeiska genomsnittet. Här är närvarande och pålästa pedagoger avgörande för utsatta barn. Trakasserier och kränkande behandling ska inte förekomma.
Jag tycker att det här är en jättebra tanke och föresats att ha till grund och utgångspunkt men den är nästan omöjlig att uppfylla. Bara i förskolan hör jag en hel massa kränkningar varje dag. Jag kan tänka mig att skolan ibland kan vara ännu värre. Någonstans får det viktigaste bli att stoppa där det upprepas men samtidigt är en gång en gång för mycket. Jobbar i med vår värdegrund och likabehandling och verkligen markerar att vi förbjuder kränkande behandling och diskriminering så måste de minska markant. Barn har med sig olika normer och värderingar hemifrån det blir tydligt och glasklart bara man tar en liten titt i sociala medier och här härjar kränkningarna relativt fritt. Det blir extra tydligt om vi tittar på tv-program som trolljägarna med Robert Aschberg i spetsen. Men ett program som trolljägarna får också upp hoppet. Det går att konfrontera och ge insikt. Aschberg kan och vi i förskolan kan. Om vi i förskolan tydliggöra de goda normer och värden som lever i förskolan och har klart för oss de vi inte vill ha där så blir det lättare. Vi får leva efter vår likabehandlingsplan och på så vis dagligen synliggöra den för barn, elever, varandra och barnens föräldrar.
Likvärdig skola betyder inte att det ska vara lika för alla, utan likvärdigheten är viktigt just för att vi alla är olika. Om alla människor ska räknas som en tillgång så måste vi lära oss att titta på de normer vi omger oss med. Synliggörandet av normer är en viktig del av förskolans likabehandlings arbete. (Svaleryd &Hjärtson 2012 s16).
Vilka normer som omger oss och de normer vi har i oss kan vara svåra att upptäcka. Jag kan vara ganska säker på hur jag tycker om en fråga men i en uppkommen situation kan jag säga, tänka saker som inte riktigt går ihop med bilden av hur jag upplever att jag tycker. Det måste vara fördomar eller normer jag lärt mig under mina 44 år som smugit sig in i mitt huvud oreflekterade och slagit rot. Men om vi hittar dem och plockar fram dem i ljuset så kan vi förändra.
Svaleryd och Hjärtson(2012) diskuterar också normer kopplade till makt och grundläggande demokratiska värden. De beskriver att barn ofta tar upp frågor om möjligheter och rättigheter men saknar förståelse för att frihet och integritet hör ihop. Den enes frihet sträcker sig bara fram till den andres integritet. Stoppar vi inte här är möjligheten stor att någon blir kränkt och då måste vi som pedagoger gå in och stoppa och synliggöra. Alla har rätt till sin egen åsikt men bara så länge ingen annan blir kränkt. Svaleryd och Hjärtson framhåller också att många elever saknar kunskap om medborgerliga principer och om hur en demokrati fungerar. Här ligger vi under det europeiska genomsnittet. Här är närvarande och pålästa pedagoger avgörande för utsatta barn. Trakasserier och kränkande behandling ska inte förekomma.
Jag tycker att det här är en jättebra tanke och föresats att ha till grund och utgångspunkt men den är nästan omöjlig att uppfylla. Bara i förskolan hör jag en hel massa kränkningar varje dag. Jag kan tänka mig att skolan ibland kan vara ännu värre. Någonstans får det viktigaste bli att stoppa där det upprepas men samtidigt är en gång en gång för mycket. Jobbar i med vår värdegrund och likabehandling och verkligen markerar att vi förbjuder kränkande behandling och diskriminering så måste de minska markant. Barn har med sig olika normer och värderingar hemifrån det blir tydligt och glasklart bara man tar en liten titt i sociala medier och här härjar kränkningarna relativt fritt. Det blir extra tydligt om vi tittar på tv-program som trolljägarna med Robert Aschberg i spetsen. Men ett program som trolljägarna får också upp hoppet. Det går att konfrontera och ge insikt. Aschberg kan och vi i förskolan kan. Om vi i förskolan tydliggöra de goda normer och värden som lever i förskolan och har klart för oss de vi inte vill ha där så blir det lättare. Vi får leva efter vår likabehandlingsplan och på så vis dagligen synliggöra den för barn, elever, varandra och barnens föräldrar.
